Här är en samling av bilder från olika sömnadsprojekt det senaste året, som alla även finns på min instagram. Där finns också fler bilder från fler projekt, det är där jag laddar upp mest bilder nuförtiden.
Det här året lärde jag mig att brodera, och jag byggde en soffa till mina katter. Dikten är översatt / inspirerad av den argentinska sången "El viento trae una copla" av Bersuit Vergarabat
Jag försökte göra en Åländsk version (mera relaterad till vårt hav och vår natur) Vinden tar med sig minnen av fjolårets storm seglet sprack och snipan välte jag nästan omkom I en dräpande nordanvind vajar flaggan som ingenting och vi står emot så gott vi kan, styr med hårda händer mot land Även i en lerig åker lever minnet alltid med mig fastän tryggheten gror som en dröm bland vetestrån Och varken jag eller nordanljuset Bytte vår sanna färg Och gräshoppornas sång Är som min längtan i ben och märg Och idag ska jag diska glasen Från fina herrars bankett Ibland kan jag dricka rester Tills jag förlorar allt vett Och jag blir galen Och får lust att simma Tanken på att röra dig igen Nästan får mig att svimma Och med mina bundna händer Men mitt blod som står i brand Så finns inga andra länder Jag är ju från Åland! Jag är ju från Åland! Handsydde en mini-variant av Wendy, en av maskotarna för fotbollslaget Wolverhampton Wanderers (som födelsedagspresent till min pappa som är Wolves-fan) eftersom jag redan sytt den andra (Wolfie). Bilder av resultatet. Använde återvunnet tyg från second-hand butiker och restbitar från andra projekt. Logon på tröjan är handbroderad (som säkert syns ganska tydligt, jag har inte broderat särskilt mycket).
Nedan kan man se bilder från projektets framsteg. (fler uppdateringar så småningom) Illustrationer till ett par av mina sagor om "Gumman Knäpprot", en väldigt liten och väldigt stark liten gumma som bor i Potatislandet med sina fyra får.
Som mitt senaste projekt har jag sytt en räv som jag valde att kalla Mikkel Rev (från de norska sagorna). Han består egentligen av en ganska ful klänning jag hittade på Fretex (frälsningsarmén) och en trasig kudde. Jag klippte helt enkelt dessa i bitar och sydde ihop dem (för hand) till något helt nytt och mera sagolikt. Nedan är bilder av tillverkningsprocessen (jag kan dessvärre inte lägga med någon mera utförlig beskrivning eftersom jag inte heller själv följde några mönster utan bara improviserade alltihop). Snart kan du köpa min konst online!
Jag börjar ta produktfotografier och ladda upp dem inom de närmaste veckorna, tills dess är butiken tyvärr tom! Jag kommer att sälja mestadels trähantverk, som skedar, slevar, spatlar etc. med unik design och snidade mönster. Under tiden kan du se mina andra konstverk på min webbplats. Min konst kommer även att finnas till salu på: https://www.epla.no/shops/kattapioart/ https://www.etsy.com/shop/KatTapioArt I'm creating an online store! I will start taking product photographs and upload them within the next few weeks, until then the shop is sadly empty! I'll be selling mostly wooden crafts, such as spoons, ladles, spatulas etc, with unique designs and carved patterns. Meanwhile, you can view my other art pieces on my website. My art will also be available for sale at: https://www.epla.no/shops/kattapioart/ https://www.etsy.com/shop/KatTapioArt Sharpies är otroligt trevliga pennor att arbeta med. Det finns ju i princip inget som blir svartare än bläck och tusch!
Den fiktiva festivalen "Wunderbalen", (https://wunderbalen.weebly.com/) tillägnad doftgranar och bildekorationer, blev nyligen uppmärksammad i tidningen Norran. Inbjudningar skickades per epost till ca 500 personer, facebookannonser skapades, med mera. Projektet är ett experiment inom s.k. interaktiv konceptuell konst, där man själv kan delta, vinna biljetter, leta rätt på information, och kanske till slut komma underfund med vad det hela egentligen handlar om. Projektet är en del av mitt författande, och är ett verklighetsgörande av en saga jag skrivit, nämligen berättelsen om Varu-ulven Månklo, som utspelar sig just under denna festival i Skellefteå. Du har säkert hört många historier om varulvar och närulvar och hurulvar, men har du någonsin hört talas om varu-ulven?
En animerad film om "astrokatter" på månen. Denna film visades på kortfilmsfestivalen "Minimalen" i Trondheim, Norge. Efter att konstskolan plågats av både influensa och förkylningar inspirerades jag till att skapa skulpturen i bild nedan, "förkylningens gudinna". Därefter brände vi henne på bål (ca ett 20-tal personer deltog). Förr i världen hade man ju gudar och gudinnor för allt möjligt, så varför inte en förkylningens gudinna?
Det finns ett litet, litet land som kallas Potatislandet. Där bor Gumman Knäpprot i sitt korthus. Hon är liten och rund och söt, men väldigt, väldigt stark i både armar och ben. Hon brukar kamma sina får varje kväll innan hon går och sover. Hon har fyra får. De heter Hårfina, Lambert, skutt-eli-skutt-Ann och Olle. En dag händer det någonting jättekonstigt. Gumman Knäpprot ska gå och köpa mjölk, och så hittar hon en stor nyckel mitt på vägen! Hon står länge och tänker så det knakar. Sen mumlar hon:
- Vad kan det där vara för nyckel? Det kan inte vara till kvarnen, inte till barnen, inte till en undulat, men kanske, kanske till en pirat? Hon ser sig omkring efter en pirat. Hon såg ingen. Bara en liten ekorre, några träd och en stor kista. Gumman Knäpprot står en lång stund till och både tänker och funderar. - Nähej, ingen pirat här, vad det verkar, säger hon. Hon tittar på kistan som står där och ser stor och svart ut bredvid vägen. - Nämen, vad är det där för en kista? Säger hon till ekorren som skuttar omkring i träden. Den kan inte vara till mig, och inte till dig, den kan inte vara till en cykel, men kanske, kanske till en viss nyckel? Hon ser sig omkring efter en nyckel. Den måste ju vara stor, tänker hon. Och, javisst, på vägen låg det ju en jättestor nyckel! Gumman Knäpprot lyfter upp den och går med den till kistan. Både nyckeln och kistan är större än vad hon själv är. - Jahaja. Och hur gör man med den här då? Hon sätter nyckeln i en spricka i kistan och försöker bända upp den. Det går inte. Gumman Knäpprot vill inte böja sönder nyckeln, så hon slutar. Hon tittar och tänker, tänker och tittar, och så kommer den lilla ekorren och viskar tyst, tyst i hennes öra; - Du kanske skulle försöka med nyckelhålet? Gumman Knäpprot tittar på det stora, runda nyckelhålet. Ja! Tänk, att hon inte kom på det! Hon sätter genast in nyckeln där. Och bänder. - Nej, nej, sjunger träden, du ska ju vrida på nyckeln! - Jaså, och hur skulle jag kunna veta det? Säger hon lite irriterat, hötter med näven åt träden och vrider på nyckeln. Genast öppnas den stora kistan. Men hon kan inte se vad som finns i den. Hon måste klättra upp för att kunna se över kanten, för kistan är så stor. Medan hon klättrar tänker hon på vilka fantastiska skatter som måste finnas i den stora, svarta kistan. Säkert både guld och diamanter, och pärlor och ädelstenar, pengar i massor och allt möjligt annat som bara riktigt, riktigt rika mänskor har. Och nu får gumman sina händer över kanten, och så det gråa håret, och så nästippen, och så kikar hon över kanten, och… … … Där ligger en socka. Som luktar illa. Den är röd. Och alldeles för liten för gumman Knäpprot. Hon blir så förvånad att hon måste gå hem. Hon både tänkte och funderade både länge och väl över den stora, svarta kistan med den lilla, röda sockan i. Nästa gång hon skulle gå och köpa mjölk var både kistan och nyckeln och sockan borta. Och hon såg inga pirater då heller. Ja, se det var sagan om Gumman Knäpprot! Karleby Svenska Församling, Finland, bad mig att måla en kopia av denna målning (nedan) från 1697, av konstnären A. Jöransson, som hängde i den lilla kyrkan på Tankar fyrö. Originalet var i desperat behov av omplacering, eftersom klimatet på fyrön inte hade varit allt för snällt mot den gamla målningen (som ni kan se). Jag är inte religiös själv, men jag är fascinerad av konsthistoria. Texten på målningen säger "JVDE. EP; V9. Men Michael then Öfwerängelen tå han trätte medh dieffuulen och disputerade om Mosi Kropp." Ovan: Kyrkan på Tankar fyrö måste vara en av de minsta kyrkorna i världen! Ovan: Här målar jag. Det var ganska svårt, särskilt eftersom jag förstås inte hade tillgång till det bräckliga originalet under arbetets gång, utan fick skriva ut bilder av den från datorn. Ovan: Här är jag med den färdiga målningen. Den tog ungefär en månad att göra.
|
Facebook
Jag lagar också naturmedisin, tvål och produkter till hår- och hudvård. Mer av detta på sidan katrinasurtehage.no Ett urval konstHär kan du se mina tidigare målningar och utställningar. Publiceras fortlöpande. PortfolioKategorier
All
Arkiv
February 2023
|